fredag 6 maj 2011

lojalitet

De fyra runt bordet var alldeles tysta. Samtalet hade avslutas för tjugo år sen.
Den tionde april nittonhundra nittioett, en gråmulen vårdag i de norrländska skogarna.
Iklädda armekläder med luvor anfådda efter den sinnesjuka eftermiddagen.
Det enda som värmde var lågorna som slog ut från bilen.
Den förkolnade gestalten i passagerarsätet blickade ut i skogen.

På bordet låg revolvern. Tre kulor stod uppradade Tre silverblänkande kulor, tre avslut den fjärde fattades där låg fyrklövern. Nyckeln eller friheten som dom hade sagt då.
Pengarna var omsatt i aktier och obligationer för länge sen, men orörda.
De otaliga timmarna i förhör, var ett minne blott. Inga straff , inga bevis alldeles vanliga medborgare i armekläder.

En av dom skulle hem till familjen.

13 kommentarer:

  1. Vilken stark text du skrev. Det flashar förbi massor av bilder när jag läser.

    SvaraRadera
  2. Vet inte om jag helt hänger med (har alltid varit usel på att fatta intriger) men det gör inget - de två första meningarna oslagbara.

    SvaraRadera
  3. inledningen är brutalt bra, och resten starkt, sammanbitet, hårt. verkligen bra

    SvaraRadera
  4. Den du.

    Ang kommentar hos mig igår. En vepa är en rektangular broderad bonad med stående motiv. Vepan monteras ofta på någon form av metallbeslag så den kan hängas på väggen. Våra loppmarknader är översvämmade av liknande bonader från 1970-talet med relativt stora korstygn och tidstypiskt motiv.

    SvaraRadera
  5. Oj, tuffa bud. Kan inte vara kul att vara den fjärde.

    SvaraRadera
  6. Skön, knäpp, otäck text!

    SvaraRadera
  7. Gillar! (Som det tydligen heter på SP :) ) Andra meningen och sista är guld!

    SvaraRadera
  8. Det korthuggna gör texten än mer skrämmande.

    SvaraRadera
  9. Alla har sagt allt, men ville ändå säga att jag tycker om din text, fast jag inte förstår allt.

    SvaraRadera
  10. Håller med Anna och 'byxan'!

    SvaraRadera