Etsningen

Den hänger alldeles rakt. På sin egna lilla plats. En hyllning till tiden den är gjord.
Döden är närvarande i bilden.
Kanske nästan i all konst. Ingen överlever sina egna verk. Den här texten till exempel.
Jag kan skriva nästan vad jag vill. I princip kan jag skriva exakt vad jag vill.
I vissa länder får du knappt säga eller skriva det allra minsta du vill.
Jag kan skriva att jag i princip inte alls tror på dom som just nu styr landet.
Tycker dom är ute och cyklar totalt i vissa frågor.
Sjukvården är en parodi på många sätt.
Just den här etsningen jag tänker på. Är Rembrantds faust.

Min egna lilla tolkning är mörk. Det har nog lika mycket med hur jag just nu mår, som färgen och stämningen i etsningen. Etsningen är helt fantastisk men mörk.

Vi kommer tillbaks till att vi inte överlever våra verk. Varför producerar vi konst? Varför skriver jag? Jag skriver för min egen skull. I mångt och mycket har jag faktiskt inte brytt mig om vad någon tyckt om texterna. Innan jag började blogga skrev jag på små lappar. Textböcker ligger lite varstans. Har en massa texter i datorn som ingen sett. Lite överallt ligger dom placerad. Det har säkert alla andra som har samma behov. Vet inte alls om det är något jag skulle kunna tänka mig att leva på. Förmodligen är man för "dålig " på det. Men eftersom jag skriver för mig själv och mitt välmående ,då är jag ju briljant.
Rembrandt gjorde nog konsten för sin egen skull. Men varför så mörk? Mår man bättre då?
Försvinner lite ångest eller delar man med sig av sin ångest. Tar andra människor lite av en då.
Det kanske bara finns en viss mängd ångest på jorden?
Många frågor få svar.

Jag tycker hans etsning är sinnessjuk fin. Jag mår bra av att titta på den. Den berikar min eftermiddag. Tack
http://www.flickr.com/photos/33614343@N04/3129773787/