tisdag 1 februari 2011

tredje försöket

Andragradsekvationer ingen aning hur man gör dom.
Ingen aning varför man ska kunna dom. Jag har jobbat i över tjugo år. Och jag har aldrig hamnat i en situation där man använt andragradsekvationer.
Läste natur på gymnasiet och det fastnade inte då. Jag fattade helt enkelt inte. Tyckte det var roligare med tjejer och att fika på stan. Men det är en annan historia.
Andra gången jag träffade på andragradsekvationen var på Komvux tio år efter studenten.
Lika fantastiskt tråkigt då. Att något kan vara så tråkigt är ju nästan konstigt.
Men nu har en fundering börjat om i huvudet. Ska man börja läsa igen , ska man. Är ekvationerna roligare nu på tvåtusentalet. Tillåt mig att tvivla.

8 kommentarer:

  1. Det är inte roligare, jag lovar.
    Vår granntjej håller på med just det där nu, och jag måste erkänna att jag ledsnar efter ett tal. Sååååå onödigt vetande känns det som

    SvaraRadera
  2. Om du känner dig sugen :)
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Andragradsekvation

    Annars kan du ju skriva en dikt om "en obekant i kvadrat" istället. Det blir både meningsfullare och mer njutbart än att räkna andragradsekvationer.

    SvaraRadera
  3. En andragradreflektion ;)! Tack själv för uppmuntrande kommentarer och visst fick vi läsa något helt annat idag. Prova kan du göra, även jag tvivlar på att du kommer känna mera glädje av ekvaktioner nu.

    SvaraRadera
  4. Fascinationen för matematik - kan den uppkomma så "sent" ;) i livet? Kanske inte. Jag älskade matte på gymnasiet men kommer inte ihåg ett dyft.

    SvaraRadera
  5. Jag läste alla mattekurser på gymnasiet och tyckte om det. Men om jag behövt använda det, nej.

    SvaraRadera
  6. Ja det är frågan. Gick en kurs i matte när jag tänkte förbättra mina chanser att komma in på en utbildning. Det fungerade ett tag, tyckte att jag förstod, sen orkade jag inte. Det genuina intresset fattades, det var väl det.

    SvaraRadera
  7. Jag tillåter dig att tvivla och gör så även jag.

    SvaraRadera