söndag 9 januari 2011

svalt

brisen tystnade dig
blicken sökte sig ut över vattnet
den lilla bäcken mellan oss växer för varje dag
där värmen spred sig förut
fanns inget
meningar utan tro
ord utan mening
en blick på dig
inga ögon tillbaks

4 kommentarer:

  1. Tröstlöst när kärlek dör. Gjorde lite ont att läsa dikten. Gillar leken med orden.

    SvaraRadera
  2. Bra! En isande svalka förmedlas ur denna dikt. Usch ja..

    SvaraRadera
  3. Sorglig text. Väldigt fin, väldigt ledsam. Gillade den sista meningen, så talande.

    SvaraRadera
  4. Gör ont att läsa. Andas uppgivenhet...

    SvaraRadera