måndag 11 oktober 2010

försoning

Gud tittade runt på sina kära.
Det var slutet nu.
Alla skulle försonas.
Leden var långa.
Alla var där.
Några tittade nyfiket.
Några var rädda.
Men alla var där.

11 kommentarer:

  1. Funderar. Hm... intressant. "Slutet"? Jag associerar till fred mellan människor efter ett krig. Varför vet jag inte. Kanske för att jag precis läst ut en otroligt fin, varm och underbar bok "Boktjuven" av Markus Zusak. Handlar om en liten flicka under 2:a Världskriget. Den var svår att lägga ifrån sig.

    SvaraRadera
  2. Som jag förstår det en väldigt sympatisk kristendomstolkning.

    SvaraRadera
  3. Försoning i sin rätt bemärkelse, enligt uppslagsböcker, ofta relaterat till religon och gud.

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet om något jag har svårt att förstå. Eller försonas med...

    SvaraRadera
  5. En stor folksamling blir det....man kan hoppas att de lyckas.

    SvaraRadera
  6. Detta är något jag inte alls tror på...den enväldiga allbestämmande Guden. Jag är fatalist och tror på ödet. Men när jag läser texten ser jag en av de där tavlorna med Jesus och alla sina lärjungar runtom.

    SvaraRadera
  7. När jag Lâser texten ser jag en grupp personer som stâr vid en dödsbädd

    SvaraRadera
  8. "Gud tittade runt på sina kära" tyckte jag om, en varm och kärleksfull Gud som vill försoning /Cissi

    SvaraRadera
  9. Sån försoning känns bra!

    SvaraRadera
  10. Tackar för påpekande inne hos mig, har inte tänkt på det förut.

    En tjusig dikt, stämningsfull och intressant. Trevlig läsning.

    SvaraRadera
  11. Jättebra. För först när jag läste tänkte jag på någon gammal person som ligger för döden och sedan blev det det mycket större perspektivet, en slags apokalyps. Vilket ju på sätt och vis kanske den enskilda döden också är...

    SvaraRadera