måndag 6 september 2010

Komma hem

I mitt hjärtats mörka vrår är jag hemma.
Ångesten rika spår är min hemmaplan.
Dotterns röst är min bön.
Ett stilla hopp om tröst.

8 kommentarer:

  1. I ångesten behöver man tröst.
    Fin dikt om ett svårt ämne. Jag tolkar ämnet som att ha ångest trots att man skall var lycklig eftersom man har barn.

    Det finns en slogan som lyder "Lycka är att finnas till". Den kunde inte vara mer fel.

    SvaraRadera
  2. Härligt att du har din dotter. Trösterikt.

    SvaraRadera
  3. Jag skickar en varm kram och hoppas att du kommer ur ångestens klor.
    Vackert skrivet

    SvaraRadera
  4. åå den här berör, kort och intensiv! Jättebra!

    SvaraRadera
  5. Jag hoppas verkligen att trösten finns där också, i någon vrå.
    Tänk vad några ord kan säga mycket!
    Så bra skrivet!

    SvaraRadera
  6. Väldigt fint du. Väldigt! Kram!

    SvaraRadera
  7. Fin dikt. Dikter kan vara väldigt känslosamt talande.

    SvaraRadera
  8. Hemskt att känna sig hemma i ångesten, på något vis som att må bra i helvetet? Hmm, konstigt. Fast jag kanske bara missförstår.

    SvaraRadera