torsdag 29 april 2010

skam

Skogspromenaden var en av tusen. Samma väg som alla andra gånger.
Här brukade vi sitta. Usch vill inte sitta där . Samtalen hade gått från glada till allvarsamma. En kram eller ett skratt och allvaret var borta. Till och med hunden var borta nu.
Kanske ska skaffa en ny hund. Hmm nä kan ju inte jaga för knät. Sen vill ju Anders att jag ska på hem. Hem! vafan, han skulle aldrig orka den här promenaden.Tjat tjat varenda eviga dag. Dom vill ha stugan bara.
Undra hur länge en hund lever tio år? Hur länge lever jag då? Tio år, jag kanske tio år? Eller en vecka det kan man ju aldrig veta.
Den där stenen ser skön ut. Kommer jag upp sen då. Äää man lever bara en gång.
-Aj knät aj aj.
-Ajaj aj vafan händer.
Aj ååå jag måste vrida benet.
-Hjälp!!
Varför har jag inte lyssnat?
Att man aldrig lär sig.
Nu skriker man efter hjälp.
-Hjälp hjälp
Fy fan vad skönt dom har det på hemmet nu.
Jaja ligga här är ju skönt det med.

6 kommentarer:

  1. Det är inte så lätt alla gånger. Gillade texten. Kändes som om den gick lite fort fram, men bra!

    SvaraRadera
  2. Ja så är det nog. Hade nog varken tid eller ork idag. Men skönt att få ur sig lite:)

    SvaraRadera
  3. inte lätt när åldern tar ut sin rätt. Texten var väldigt snabb.

    SvaraRadera
  4. Aktion, alltid. Kul med fart.

    SvaraRadera
  5. Tycker det var en mycket bra beskrivning om hur tankar flyger.

    SvaraRadera