Lite teateralistiskt hällde jag upp från min absolutflaska i plastmuggen. Kvällen till ära hade jag blandat hallonsaft.
Ett låtsas hostning vid första smakningen. Jens skrattade till.
- Vafan Ola kan du inte dricka sprit än, här ska du ha lite öl.
Det vanliga fuktandet av läpparna.
-tack
-ta hela burken du ser ut att behöva det.
Skitsnacket fortsatte allt grövre. Axelslagen, ryggdunkarna och låtsasbrottningen. Tjejerna satt och tjuvkikade, killarna tuppade upp sig.
Helt plötsligt drog Jens ner mig i sanden.Ståndet kom ögonblickligen. Jag lyckades rulla runt en stund utan att det märktes. Gav han ett tjuvnypp i den fasta rumpan.
-men va fan gööru, haha din djävla bögdjävul. Han nöp mig i arslet.
Jag skrattade till och nöp han en gång till.
Jens hoppade till och satt sig tyst ner. Lite fundersamt tittade han på mig.Sen vände hans sig om mot Lisa som hade satt sig brevid. Med ett snabbt fast tag om bröstet och tungan in i hennes mun så var han förlorad.
Gick och satt mig på min jacka. Tjuvkikande och smygdrickandet fortsatte. Alla vart fullare och fullare. Helt plötsligt satt jag själv på stranden tittandes ut mot månen.
Usch, vilken sorglig historia! Stackars honom som inte kan gå ut med vem han är. Bra text!
SvaraRaderaLåter inte som någon rolig fest, bara osmakligt, för mig. Så då har du ju lyckats med din text, att beröra ;-). "Ett snabbt tag om bröstet och tungan..." - uhhh. Bra!
SvaraRaderaMycket bra skrivet tyckte jag. Undrar om han var helnykterist eller var rädd att avslöja sig om han drack alkohol?
SvaraRaderaJag måste bara säga... att du utvecklas! Den första posten jag hittade som du skrivit hade ett helt annat språk och en annan stämning. Idag när jag läste ditt inlägg på rasten tänkte jag att "Fasen det är ju alltid spännande att läsa här". Du lyckas få fram nya känslor, tankar och spännande idéer. Bra!
SvaraRaderaStackars, stackars lilla grabb. Bra skrivet och snabbt tempo som drev en vidare
SvaraRaderaBeklämmande och välskrivet.
SvaraRaderaoj berörande. så tonårlikt och sorgligt-
SvaraRaderaBra! Väl beskrivet, som en serie snabba bilder och så avslutningsvis den nyktre killen som sitter en bit bort från de andra och väntar på soluppgången så att han kan gå hem sen och ändå ha varit med.
SvaraRaderaTonårstiden var väl aldrig så enkel som man ser på den i efterhand kanske.