måndag 12 april 2010

Avfall

Vi sitter på golvet i vardagsrummet. Möblerna är urplockad bara köksbordet är kvar urblekt och slitet. Mamma, jag och min moster pratar lågt som om att man inte vill störa. Igår flyttade mormor ut. Det gick inte längre, hon stod utanför konsum i nattlinnet.
-Behövde mjölk, så sa hon åt tonårspojkarna. Tuffa tre killar som också har en mormor nånstans.

Rotandet och plockandet bland sakerna är så privat. Känslan är att man vill elda upp allt. Men det är ju deras liv. Sista tio åren i lägenheten,spår av alla åttio år finns i sakerna. Håller i mormors teckningar från skolan. Dom är fantastiskt vackra. På en teckning en handske på nästa en klänning. Den sista föreställande en docka.Dom är utsökta nyanser,skuggor och detaljer. Vi tar varsinn. Mamma berättar lite tyst och eftertänksamt.En historia om att hennes mamma hade drömmar om att bli sömerska eller designer.Tänker inombords, fanns designers men opponerar mig inte. jag har ju ingen aning.
En Lisa Larsson gubbe hamnar i min lilla hög. Fantastiskt vacker, en kvinna i en stol. Säkert en present från morfar.Det blir inte mycket mer saker i min hög. Några gamla böcker, morfar hade alltid en bok i närheten.

Lägenheten blir tom.Jag hjälper till att bära ut det sista. Städningen lejer vi bort ingen orkar. Tom i huvudet och själ hänger jag upp teckning i köket hemma. Figurinen hamnar i vardagsrummet. två månader senare somnar mormor också, utan morfar gick det fort. En generation två liv bara sådär. Minnena är många. Flera somrar hos mormor och morfar. Hon gjorde mackorna på morgonen. Jag och min bror satt i roddbåten. Morfar rensade abborarna men jag och brorsan behövde aldrig äta dom. Köttbullarna,pannkakorna och korven fanns alltid framme. Sen vildhallon pajen med vaniljglass.

Min dotter är bara sex men snart måste jag visa och berätta om teckningen.

8 kommentarer:

  1. Lite sorgligt, men ändå hoppfullt, livet i ett nötskal och fina minnen, som är kvar. (Men jag måste peta i siffrorna 2 i näst sista, jag tror att det blir bättre med ord, förlåt att jag är gnällig;-))

    SvaraRadera
  2. Du lockar fram minnen och känslor med din text. Tack för den vackra historien.

    SvaraRadera
  3. Usch den här hade jag mycket svårt att läsa. Den blev så personlig.
    Min farmor var inte speciellt gammal när hon blev dement, och vi hittade henne vid konsum iklädd nattlinnet.
    Jag fick rysningar...

    SvaraRadera
  4. Tack det är personligt. Sen tror jag det är naturligt att gå till mataffären för dementa.Dom är väl hungrig helt enkelt :)

    SvaraRadera
  5. Sorgligt. Fint att du delade (förstår jag rätt var det något du funnits i). Min pappa hade tidig Alzheimers i många år - jobbigt värre bara att tänka tanken på den sjukdomen. Men vackra minnen efter din mormor gladde mig.

    SvaraRadera