Anfall

För tusende gången möter jag upp på mitten. Får en enkel passning efter backen. Tar emot bollen halkar till lite på den isiga grusplanen. Håller ut armarna täcker boll. Spelar en enkel passning tillbaks. Kroppsfintar vänder mig om tar en lång båg löpning mot bakre stolpen. Försöker tajma löpningen. Inlägget som kommer är hårt och lite för lågt. Böjer mig ner och sätter dit huvudet. Det sjunger till i huvudet ångrar mig genast. Fyra minus och nicka en stenhård fotboll är inte det roligaste.Bollen rullar in vid stolpen.Gör en hysterisk målgest och får några sprida skratt av kamraterna.Upp i plan igen. Den andra gruppen gör om övningen. Min tur igen Upp och möt bollen. Bara 3 månader kvar till premiären.

Har nog aldrig varit så trött i match förut. 85 min ingenting har fungerat. En djävla skitmatch. Springer i tomrum runt utan boll. Båda lagen rullar bara runt ingen vågar nått.5 minuter innan förlängingen står vi där trött och utan tankar. Bollen kommer ner till mittbacken. Plötsligt är situationen där. Ryggrads besluten går som på band. Möter upp, passar tillbaks. En lång passning ut på kanten. Jag behöver inte ens tänka löpningen går på automatik. En lång bågen mot bakre stolpen. Möter upp det perfekta inlägget. Nicken blir perfekt, känns inte ens på pannan. Bollen borrar sig upp i det bortre krysset. Springer euforiskt vidare skrikandes och gör min löjliga målgest. Känslan är att vi vunnit en vm-final. Högen kramar och skrik. En dm-final på kusten. Ett intränat anfall och man har minnen för livet.