brygga

jag kommer
inte kanske aldrig
önska dig det jag har
inte så att jag hatar dig
men ditt och ditt jag
vi pratar om din
vi kan prata om mitt
men ej 

napp

stannat upp i ditt skratt
s små avsluts
lilla
skratt

i slutet av en konversation
hör jag alltid dig

flyktig

Samlas längst ut alla små
kom närmre
tanken är säkert snabbare

vi flätar våra fingrar
liknande en droppes sista önskan
faller vi tillsammans

apornas dans

apan på pinnen snurrade tre varv
pinnen böjde sig,spratt i en båge så fint
landade mitt i ån
bäcköringen spurtade åt nordväst

där satt flickan på en sten
sina bara ben i vattnet
med en liten öring
mellan sina fötter.

Öring stannade tryckt
med två vita orörliga
fötter vid sin sida

hon vickade förstrött
på en höger stortå
en örings stjärt
hon henne blött

apan snurrade ännu ett varv
där låg en krona på en sten
vilket bra varv det vart
så rik apa har ni aldrig sett.

smyga

jag har nog alltid känt något
hela mitt vuxna liv har det funnits där
känner ni samma sak?

avfärdat

I en annan tid och ett annat rum.
Sitter två för oss okända personer och tittar.
Vårat, ditt och mitt liv avfärdar dom som strunt.

Ändå tittar jag i dina ögon och ser en bild av gud.
Hur kan det vi då gör avfärdas som strunt.
Vad är så viktigt att det inte glöms bort.

Jag tror jag är bortglömd snart.
Jag är avfärdad.
Jag är jord.

Kanske är det någon eller något som inte glöms.
Är det personen eller det, som koms ihåg.
Är det relativitetsteorin eller Einstein som är den viktiga?

låtsas

Om du garanterar min säkerhet.
Så kan jag ta din hand och leda dig framåt.
Jag slår på din dörr.
Jag behöver en plats att gömma mig.

Jag kan lova dig.
Ta min hand ikväll, jag tror vi är i säkerhet.
Mina händer är blodiga stumpar.
Min strupe är torr.

Jag kom inte in innan stormen släpptes lös.
Jag sa ju ja redan för längesen.
Du har ju sett mina ögon.
Du har ju hört mina rop.

Så enkelt att låtsas.
Simpla beslut och handlingar.
Bara våra liv som tar slut.
Bar vi som blir äldre och dör.