Svada

Ibland med puffarna känns det som om det bara blir svammel. Ett ordsvall av konstiga och meningslösa ord. Även när jag pratar blir det ibland bara snack. Helst i situationer när jag blir lite nervös.Där liknar dottern mig med sina tiriader. En mångordighet som är helt förbryllande

Tror däremot att hennes talförhet kommer gynna henne. Det kommer bli en stötesten i hennes liv och leverne.

slag

Jag skulle kunna berätta för dig.

Skulle kunna berätta allt.

I dag borde jag gjort det.

En tanke ett ord.

Meningar och en smekning.

Alla undrar förstås.

Till och med jag.

Jag skulle kunna ge dig allt.

Göra allt för dig.

Slår mig själv blodig förstås.

Bränner broar och skepp.

Hänger och tar mig ej upp.

En hal liten sten.

Brytna naglar, blodiga spår.

Vaknar skriker,slår.

Ännu en dag som ingen förstår.

Ett slag i luften

I raseri

Finns slag i luften

Full

vaknar på blå madrass

luckan i dörren

öppnas

papper skrivs på

Ett drivandes

till vansinne

Bokslut

Stenen flög i en vid båge ut i vattnet. Ringarna i vattnet spred ut sig. Den lilla stranden kändes oändlig. Liggandes i strandkanten tittade Lisa under lugg på Anton. En liten rodnad spreds på hennes mjukt rundande kinderna. Tankarna som snurrade i Lisas huvud var barnförbjudna. Ett inte helt omöjligt projekt utspelades innanför pannbenet.

Antons stenar flög längre och längre lite mer aggressivt lite trotsigt.

Antons tankar och planer var långt ifrån Lisas. I en hetsig och med en tonårskropps rörelse slog sig Anton ner brevid Lisa. Dom sommarbruna fingrarna spelade nervöst mot knäna.

Lisa kände igen fingrarnas rörelse och med ett nervöst pickande i hjärttrakten försvann rodnaden och tankarna.Med ett nervöst mummel började Antons harang.

"Lisa jag har träffat någon annan, vi har inte gjort något än. Men jag tror att jag vill det. Jag tänker på det hela tiden. Det känns inte rättvist mot dig. Jag är ledsen men jag måste gå nu. Tycker om dig." Anton avslutade med tårarna rinnande. En hastig puss på Lisas panna sen var Anton på cykeln.

Den kvällen spelades det många Cure låtar på övervåningen hos Lisa. Många ord och en dagbok som fylldes med krossade hjärtan. Lisa i telefon med Anna. En nervöst trampande mamma i köket en våning ner.

Hos Anton låg telefonen i en svettig handflata . En liten lapp liggandes vid telefon. Nio långa siffror och ett namn. Klas med stora bokstäver. En eon av siffror. Nu ett steg närmre.

Stå ut

I min vildaste fantasi existerar inte ensamheten.

Aldrig en stund utan dig.

I ett rum en tid.

I min i mitt liv.

Ensamheten själv eller två.

Själv står man ut.

En stund till.

jobbiga avstånd

Esters ord om avstånd.-någonting som ha fastnat på någonting jättelångt och vill ha den igen.

------------------------------------------------------------------------------------

Imorgon är vi sexton kamrater som sak samlas klockan tolv för att köra ett Triathlon.

Vi är tretton som ska tävla dom andra hjälper till. Vi är allt från väldigt otränad till att tränaren för triathlonslandslaget är med.

Själv siktar jag på en femte plats.

Tävlingen börjar med sexhundra meter simning. Direkt upp på cykeln för tre mils cykling. Därefter som avslutning är det fem kilometers löpning.

Målsnöret går ute vid Vindhemsresturangen på Alnön. Man ska springa och hoppa ut i havet vid bastun.

Sen övergår tävlingen till fin middag och gott att dricka.

Kräftmacka till förrätt oxfilé till varmrätt. Öl vin och drinkar men det blir nog en billig kväll.

Smhi har lovat 28 grader celsius ojoj det är varmt det.

förhandling

Esters ord om förhandla- att man handlar vad man vill med pengar.

--------------------------------------------------------------------------------

"Å vad trött jag är på den där planeten, alltid tjafs. Kolla nu trettio skallar är det enda vi fick. Hur kan dom ens ta sig tiden att komma med trettio skallar. Det här är inget förhållande som man trampar omkring i. Är sändabudet kvar?"

"Ja heeer groda" idiot hur kan han sitta där" Ska jag hemta sendebudet"

"Ja nu ska sändebudet stå eller sitta på huk framför mig."

Rum 311.

En ensam bönsyrsa på sängkanten. Några enkla frön från planeten 37f-g som den heter i rullorna. Fröna är okända, ingen utanför bönsyrsornas innersta krets har sett dom. Ingen har förut ätit dom.Ett enkelt men vördnadsfullt svep med tentakeln och fröna placeras i munnen.

Dörren öppnas till rum 311.

"Följ mig kära sändebud möte med grodan." Hoppas han eller hon vet reglerna?

"Du får ta av dig dina attiraljer och följa mig"

"kommer på en gång, är det riskfritt att lägga juvelerna här?" Det är våran tid nu, hoppas du är bra på att vända sida.

Trehundra meter korridor senare träder sändebudet in i tronsalen. Nedfallen framför grodan tuggas fröna sönder.

"Sändebud trettio skallar vad är det?" Grodans nasala röst ekar i salen. "Vi krävde tvåtusen"

"Vi är just nu bara trettioen kära Groda. Men om ca tio sekunder är vi över tvåtusen" Adjö.

Med en ljudlig knall exploderar syrsan och hela salen begravs i mörker och rörelser. Inte ett skrik hinner höras. Mörkret lägger sig snabbt. På tronen sitter en ensam syrsa med ett tretiotal andra syrsor bakom. Alla med frön hängande runt halsen.

Unisont utbrister ett vinande ett sjungande.

"Hell dig kära Ankada, nu är vi i makten. Hylla det gröna gör frid"

"Skicka hit de andra styrande, så ska vi förhandla på riktigt. Inga mer huvuden, inga mer av nått. Allt har gått för långt, Ankada har talat"