enkelt

kärlek

Tillskott

Esters ord om tillskott.-När man fyller år skjuter man ett skott. Nä menar bäbis. Det menar jag.

----------------------------------------------------------------

I en liten vattenpöl surrade två bakterier med varann.
Det var första gången två bakterier kommunicerade med varann.
Skaparen tittade förundrat på , så skulle det ju inte kunna vara.
Någon annan måste ha lagt sleven i. För många kockar sa skaparen lite skarp.
Tittade surt med skelögat mot sin dotter.
- Hörru fröken vad har jag sagt om det där. Det här är min värld. Du får skapa en egen när du är mogen för det!
- Men pappa jag har inte gjort något.
- Nähä vem har gjort det där då?

Dom två bakterierna satt stilla på sin lilla plats och pratade.
Ingen vet vad dom pratade om. Ingen skulle någonsin få reda på det heller.
Inte ens skaparen. För just den kommunikationen var ju omöjlig.
Lite senare började en yster kärlek spira. Där var början till slutet.
I alla fall slutet för oss. Till och med slutet för skaparen.
Men frågar du runt lite grand , så är det väl det vi väntar på.
Ett misstag av oss, en sjukdom, ett krig. Det behövs nog bara en enda tillräckligt intelligent sjuk människa för att lyckas.
En enda som hittar på något.

spring

Du springer i mina spår för att det går.
En förföljelsemani.
Du slår det jag slår.
Jag slickar dina sår.

Du har ett eget liv.
En mani.

Jag slickar dig till ett mål.
En rygg i brygga.
Slänger mig ut.
Bryter din yta, ringar sprids.

Du har ditt liv.
En mani.

Vi är full tillsammans.
Jag ger dig en ros.
Ramlar i en buske.
Drar dig med.

Vi har vårt liv.
En mani.

livet

Du har bytt ner dig.
Ett tråkigare liv.
Ingen dansar vid din sida.

Du väljer att vara där.
Inte vid min sida

sabotera

Saboterar en liten gren. Vrider och vänder knäpper av den med ett snäpp.
En liten videkiss i min hand. En större gren som blöder och grinar.
Knäpper av ett gäng till bara för att jag vill.
Även för att jag kan.
Trampar i nötta spår hemåt.
En citronfjäril rör sig framför mig.
Vattenpussen har gjort sitt bästa för att växa för att riva sina murar.
Att kunna förena sig med de sina i resan mot havet.
Jag sparkar upp en liten flik i muren och ser förnöjt på resans start.
Några tranor ruskar om mig.
Tyst står jag och ser på , hela skogen vaknar upp.
Vaknar till när det kalla smältvattnet ger sig till känna i skon.
Några väl valda ord ett avslut med ett skratt.
En natur där inte djävulen syns.
Där en födelsen är av sin natur.
Endast viddekissarna i min hand är döden nära.

packa

I ett filosofiskt runt universum skulle allt studsa.
Allt, allt skulle komma tillbaks.
Du skulle aldrig behöva packa.
Skulle du gå någonstans kommer du ändå bara tillbaks.
Det kanske är så här och nu.
Kommer man inte alltid tillbaks.
I alla fall till sig själv.
Kanske inte alltid till samma position i rummet.
Inte heller till samma tid.
Men man står i slutändan där själv, med sina val och beslut.
Förhoppningsvis har man i viss mån visat andra respekt och kärlek.
Kanske till och med lärt en yngre generation respekt och kärlek.
Då behöver du absolut inte packa.
Jag tror du blir väl omhändertagen då.

vägra

Man måste inte gå ut bara för att det är sol.
En god bok i soffan är ligga god då.