torsdag 31 mars 2011

sabotera

Saboterar en liten gren. Vrider och vänder knäpper av den med ett snäpp.
En liten videkiss i min hand. En större gren som blöder och grinar.
Knäpper av ett gäng till bara för att jag vill.
Även för att jag kan.
Trampar i nötta spår hemåt.
En citronfjäril rör sig framför mig.
Vattenpussen har gjort sitt bästa för att växa för att riva sina murar.
Att kunna förena sig med de sina i resan mot havet.
Jag sparkar upp en liten flik i muren och ser förnöjt på resans start.
Några tranor ruskar om mig.
Tyst står jag och ser på , hela skogen vaknar upp.
Vaknar till när det kalla smältvattnet ger sig till känna i skon.
Några väl valda ord ett avslut med ett skratt.
En natur där inte djävulen syns.
Där en födelsen är av sin natur.
Endast viddekissarna i min hand är döden nära.

7 kommentarer:

  1. "En natur där inte djävulen syns." - det tyckte jag var fint, det doftar vår om de orden

    SvaraRadera
  2. Härlig öm text om våren.
    En text som kräver att man tänker till.

    SvaraRadera
  3. Känner riktigt vårsolens första värme! Skönt bildspråk!

    SvaraRadera
  4. Skön upplevelse av vårens dramatiska ankomst.

    SvaraRadera