tisdag 16 april 2013

barfota

Jag är ett litet barn i en stor stor skog.
Stubben är min vän mitt hem.
I den lilla höljan tvättas mina småfötter.
Den lilla bäckens kyla kryper upp för mina ben.

En humla surrar vid mig.
Den stirrar och berättar hemlisar.
Den har guld och gröna skogar.
Som den delar med mig.

Jag har med mig fika.
En bulle lite saft.
Ett äpple, rött som lingonen.

Jag har gått barfota hit.
Till min ungdoms stubbe.
Den var större när jag var fem.
I höljan ryms bara en fot.

6 kommentarer:

  1. Fint! Jag gillar särskilt humlan och den lilla höljan. Däremot så tycker jag att formuleringen "till min barndoms stubbe" blir lite för sentimental eller klyschig i sammanhanget för min smak.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan nog vara så,,, är lite sentimental idag :)

      Radera
  2. Gillar &så. Höljan fick jag slå upp, fint ord.

    SvaraRadera