tisdag 26 februari 2013

tänka

Kommer du ihåg när du satt och rev grässtrån itu.
Du har väl suttit på en brygga och petat ut småstenar i vattnet.
Sett dom långsamt försvunnit i det mörka vattnet.
Du har som mig legat på en grässlänt och tittat på molnfigurer.
Sett en molnhund sprungit bort och försvunnit.
Du har legat på mage och tittat på dina barn i strandbrynet.
De har blött fötterna i det kalla vårvattnet och skrattat högt.
Jag tänker mig alla de situationerna med dig.
Det luktar snart vår.
Det låter snart av fåglar i skogen.
Det droppar snart från våra stora snöhögar.
Jag vill se dig då.
Jag vill vara själv med dig då.
jag vill vara familj med dig då.

7 kommentarer:

  1. Jag tänker mig alla de situationerna med dig.

    Du skriver underbart.

    SvaraRadera
  2. Jätteunderbart. Från det lilla till det stora.

    SvaraRadera
  3. Jättefint skrivit, känns som att man är mitt i upplevelserna..

    SvaraRadera
  4. Stunderna att leva för. Fint!

    SvaraRadera
  5. "Jag vill vara familj med dig då", jättefint!

    SvaraRadera
  6. Hej :) Du skriver fortfarande så helt på ditt eget sätt - raktinihjärtatärligt tänker jag. Och ville därför bara säga att jag tycker mycket om. Just denna var fantastisk. Är själv inte igång med att lyda puffarna ännu (så det är inte därför jag kommenterar dig) men saknar er gamla skrivarvänner, skäms ibland över min tystnad.

    Må gott. Fortsätt med dina ord, jag läser även om jag gör det tyst.

    SvaraRadera