Ensamhetens helger.
En flaska vin och en nioårings snarkningar.
Ändå vill jag inte ringa upp.
Jag vill inte knacka på hos grannen.
Jag vill sitta här, i soffan.
Hörlurarna på för att inte störa.
Kanske en film eller en dålig såpa.
Ett konstlat behov av lycka.
Kanske en större tv nästa gång?
Blir det bättre då.
Eller ska man sitta i ett kärlekslöst förhållande.
Stirrandes på samma tv.
Kanske ett politiskt samtal ?
Som mynnar ut i ännu ett glas vin.
Man bränner broar ganska snabbt.
Plågsamt snabbt.
Ruskigt. Bra, alltså
SvaraRaderaLivsval är svårare än det kan verka utifrån. . Hur vet man att man valt rätt? Du skildrar känslan väl.
SvaraRaderaMycket bra, hög igenkänningsfaktor. Vems lyckonorm är det som styr- min eller samhällets?
SvaraRaderaSjälvvald ensamhet är inte alltid vad man önskar. Bra dikt tom jag läser flera gånger om för att fånga nyanserna.
SvaraRaderaDu är grymt bra, men det vet du väl. Kram om du behöver.
SvaraRaderaFaktiskt skrivet för en tjejkompis skull, men tack ändå.
Radera:)
Vilka alternativ! Jag ryser.
SvaraRadera