När jag var liten hade vi en gubbe i hörnet. Han hade en liten affär ,själv var jag för liten för att komma ihåg vad han sålde. Alla , de flesta iallafall skrattade åt han eller tittade under lugg. Mannen stod allt som oftast och sopade utanför sin affär. Han tittade surmulet på människorna som gick sina raska steg över hans trottoar mot sina bestyr. Mannen sopade energiskt hörnet fem tio meter åt alla håll och kanter.
Som det barn man var, så var man ju rädd för mannen.
Nu vet man ju att mannen var sjuk. Men då för visste man ju inte det.
Vi människor pratar ju nästan aldrig om det.
Danssjukan hade han, en inte allt för rolig sjukdom.
Nu är nog han död. Han var ju gammal redan då. Hoppas han dansar och ler.
Hoppas han har vanliga samtal med "vanliga människor.
Gullig text som får mig att tänka på alla andra original världen består av
SvaraRaderaFin text
SvaraRaderaFint. Jag ser framför mig hur han står och sopar i motljuset på sin hörna.
SvaraRaderaJag ser honom och han skrattar och ler där han nu är.
SvaraRaderaStackars farbror, hoppas att han har det bättre nu. Tänk så frånstötande och avståndstagande vi kan vara. Ibland utan att tänka speciellt mycket på det.
SvaraRaderaEn text att tänka på.
/Naturliktvis
Jättebra, gillar verkligen din berättelse.
SvaraRadera