torsdag 11 augusti 2011

undantag

Jag ville aldrig vara personen du ser.
Kan du berätta vem jag är.
Ligger vaken och har ingen aning.
Sätter mig mot vägen i den kalla sängen.
Jag har alltid velat dött.
Du har hållit mig vid liv.

Jag ville aldrig vara en din avstamp.
Tackar dig för allting.
Dejtar livets alla undantag.
Jag ville aldrig vara personen som du ser.
Är du besviken eller stolt.
Kan du inte bara säga något.
Jag känner ju inget.

8 kommentarer:

  1. Förälder - barn? Sorgligt, sorgligt.

    SvaraRadera
  2. Gillar den också...tycker dock när det är en kort dikt när varje ord är värt mycket att korrläsningen kunde vara bättre...om jag nu inte har missuppfattat något.

    SvaraRadera
  3. Vackert och svårmodigt!
    Förstår inte fullt ut, men känner känslan. Hade velat höra mer om/kring dikten! Nyfiken!

    SvaraRadera