söndag 28 augusti 2011

målande


Den här sången handlar om dig.
Jag har nog alltid nynnat på den.
Hör du vad den handlar om?
Du är havet.
Det är därför, jag kommer ihåg dig.

Det känns som om jag alltid varit här.
Slänger en liten sten en macka.
Den studsar bara två gånger.
Sen vrider den sig och sjunker.

Du omfamnar mig.
Suger ner mig.
Du tar mina andetag.
Ett i taget.

Helt platt på botten.
Då är jag med dig.
Ser genom vindens krusande skuggor.
Ser dig vara med andra.




7 kommentarer:

  1. Hjälplöst förlorad i kärlekens djup...vackert...och jag ska ta upp frågan med Honom om han bara kan slita sig en stund från sitt kluddande...

    SvaraRadera
  2. Vackert! verkligen en målande text! :)

    SvaraRadera
  3. Vackert. Du har öga för det där med detaljer

    SvaraRadera
  4. Vackert sorgligt ledsamt gripande

    SvaraRadera