söndag 24 juli 2011

spöket

Jag är så glad att jag vart inbjuden.
Du och de dina lever i en annan värld.
En lite tidigare värld.
Jag var alltid trygg innan vi möttes.
Nu är väntan på att vara med dig ett mål att leva.

Dagarna räknas av bara.
Du och de dina syns bara på låtsas.
Det finns inget av det som jag kan vara med på.
Ändå är jag inbjuden.
Hur kan du tro att jag ska roligt då.

Jag ska inte springa.
Jag kommer aldrig att fly.
Men hur kan du tro att jag ska utstå.
Vi lever inte tillsammans.
Ändå har du bjudit in mig.

2 kommentarer:

  1. Din text andas ensamhet, men en ensamhet men slutet sår ett frö av hopp. Fint skrivet

    SvaraRadera