fredag 3 juni 2011

sällskaplig

ingen sitter där du satt
finns ingen på den platsen
den är liten och trång, platsen
varje, varje dag lite mindre

runt om öppnas grönområden
lekar och spel finns det plats för
utsvävningar glada tillrop
leenden och kramar

det är svart där du varit
lite dött, lite ruttet
ångesten är för alltid inrotad
små små rötter

men de gröna rötterna kväver
de växer över
solens strålar gör om
värmen bygger

jag går vidare
lite starkare
gladare
har funnit sällskap

9 kommentarer:

  1. Vackert. Det svarta får finnas kvar trots att livet går vidare. Så måste det vara.

    SvaraRadera
  2. hoppet är starkt i , fint!

    SvaraRadera
  3. Samband i förra kommentaren från mig. Jag tänkte mig någon slags "strax efter dödenupplevelse" i samband med en tornado som just ödelagt en amerikanskt småstad. Rätt eller fel, ingen aning, men det var så jag tänkte.

    SvaraRadera
  4. Fint! Riktigt fint, om att hoppet inte överger!

    SvaraRadera
  5. Bra. Man går vidare. Det gör man.

    SvaraRadera
  6. Fint och vackert, du ger mig hopp!

    SvaraRadera