söndag 12 juni 2011

rundvandring

Jag är inte onormal.
Mina tankar är som dina.
Mina går runt bara.
Dom kommer tillbaks runt runt går dom.


----------------------------------------------------------------------------

Huset på kullen var mörkt. Alla ljusen var släckt. Gardinerna var fördragna. Mannen vandrade runt så som alla andra nätter. I eoner hade nattvandringen pågått. En stilla lunk i mörker,snö,regn och ljusa sommarnätter.
Han var utstängd det visste han. Lika mörk som stugan var den här höstnatten. Lika mörkt var hålet i hans hjärta. Tankarna djup, tankarnas mörka vindlingar skrämde smådjuren i den närliggande skogen.
Blommor ,gräs och den lilla björken dog lite grann varje natt.
Men som alla andra väsen stred dom på. Allt runt mannen stred vidare. Ingen gav upp för det mörka. Så länge han stannade där fick han vara ensam.

7 kommentarer:

  1. Gillade både dikten och texten men texten föll mig mer i smaken. Gillar stämningen och ensamheten. "tankarnas mörka vindlingar skrämde smådjuren i den närliggande skogen", stark mening.

    SvaraRadera
  2. Mycket stämningsfullt och riktigt snyggt.

    SvaraRadera
  3. gillar bägge, men den längre texten ger mig verkligen kalla kårar...borde den det?

    SvaraRadera
  4. den översta var i min smak grymt bra, fast jag gillade den andra delen med stämmning

    SvaraRadera
  5. Två stämningsfulla texter.

    SvaraRadera
  6. Jag gillade också texten bäst. Lite mörk och stillsam. Väldigt fin!

    SvaraRadera
  7. Gillar båda. Fastnar speciellt för den döende björken.

    Ang kommentar hos mig igår. Jag har sett ett antal beskrivningar på virkade hattar. Tidvis har det nog varit mer eller mindre ett måste att en kvinna ska bära hatt för att vara välklädd. En hatt var dyr och det är förhållandevis enkelt att virka en hatt. Men i vilken omfattning folk faktiskt har virkat hattar det vet jag inte.

    SvaraRadera