Mina försiktiga ljug och tramsiga blåa lögner.
De har knuffat mig så långt bak i livet.
Så långt att inte ens eran oro och era knuffar hjälper.
Kampen om makten om mitt eget jag är förlorat.
För länge eller för kort stod jag på randen.
Nu har jag bara väntan kvar.
Gillar som vanligt.
SvaraRaderaRANDEN . HÅLL KVARDET.
SvaraRaderaOh så deppigt och uppgivet. Men texten berör fast jag kan inte säga att jag tycker om den.
SvaraRaderaCreepy
SvaraRaderabra. ganska uppgivet. måste säga att jag tror ändå att man kan ta sig runt lögnerna, iaf de små blå...
SvaraRaderaUppgiven text.
SvaraRadera