tisdag 7 december 2010

tid

Vad ska jag med tiden utan dig till
En evig idioti
Veckor, månader,år
Tills döden skiljer oss åt
Kommer du ihåg det
Tiden läker inte alls
Tiden river djupa sår
Snart så
Ett hopp
Om en tid tillsammans
Kanske står du här snart
Med mig
Tills döden skiljer oss åt

11 kommentarer:

  1. Dyster text som gör att jag vill säga. "Gaska upp dig nu. Det känns bättre om en sisådär fyra fem år. Jag har också varit där."

    SvaraRadera
  2. Så har jag känt. Försökte förtränga tankarna, gå vidare, svårt. Såren finns där för alltid. Jag tycker om dina ord.

    SvaraRadera
  3. <3, eftersom jag hittade <-tangenten efter att ha letat efter den i flera dagar.
    <3
    Gillar din kommentar, razaha.

    SvaraRadera
  4. Missmodig hoppfullhet. Jag läser dock en gnutta solsken på slutet.

    SvaraRadera
  5. kanske förnuftet kan komma med något klokt när hjärtat bara vill gråta?

    SvaraRadera
  6. Dyster läsning som förmedlar mycket känsla, lite ilska på något sätt mitt i allt ihop...eller?

    SvaraRadera
  7. när tiden är kommer... eller hur ska man säga......<3 kram å puss på kinden (sprallig idag)

    SvaraRadera
  8. Okej :)
    Då förstår jag varför du inte är inne där :) för då sitter jag och väntar i onödan =P

    Ja visst var de mysigt i skogen, men nästa gång ska vi ta med matsäck eller ja varm choklad och mackor =)
    nej vännen, nu ska jag sova <3 jobba på <3

    SvaraRadera
  9. jo du tills döden skiljer oss åt ett konstigt uttryck det där hur kan man veta sånt. ???gillar känslan du förmedlar
    sorg vemod jo sånt är vackert i skrivet ord.

    SvaraRadera