måndag 20 december 2010

bron

Liggandes på den lilla hängbron försvann alla bekymmer.
Sensommarsolen värmde hans brunbrända rygg. Varje eftermiddag hade passerat på samma sätt. Sommarjobbet på kiosken, allt folk, all fina flickor och glass i all ära. Men det var efter jobbet. På väg hem till farmor och farfar, på höjden.Som var sommaren. Benen gick som trummpinnar cyklandes hem mot ån.
Den lilla hängbron som byggts för skogsarbetarnas skull , var nu hans.
Nu låg han där igen.

Från höjden såg farmor de röda kortbyxorna på håll. Maten var inte klar " låt han hållas". For genom hennes stilla sinne.

Den stora bäcköringen stod där idag också. En armlängd bakom den stora stenen. Idag var hon hungrig. Dagssländorna sögs ner i virvel efter virvel. Sista dagen innan skolan började. Han hade funderat hela natten fram och tillbaks. Vart han skulle stå och hur han skulle lägga ut flugan. Hur han skulle springa upp med den stora fisken till farmor och tacka för sommaren.
Istället vart det ett enkelt glädjefullt adjö och ett hopp på ett återseende.

6 kommentarer:

  1. Skulle själv vilja drömma bort några sommareftermiddagar på den där hängbron. Värmande rader du skriver. Gillar att bäcköringen fick vara i fred :)

    SvaraRadera
  2. Håller med Feffe. Jag älskar vatten och brukar ofta drömma mig bort på bryggor

    SvaraRadera
  3. skogsarbetarnas skull byggts
    skulle jag ändrat till byggts för skogsarbetarnas skull, så det blir mer lättläst
    <3

    SvaraRadera
  4. och där blev det svårare att inte längta än mer...efter sommaren

    SvaraRadera