söndag 7 november 2010

kryper

Det verkligen kryper i kroppen på mig när jag pratar med dig.
Vi är så långt ifrån varann så du inte förstår.
Står och nickar och håller med dig.
Egentligen står jag och tänker på att det skulle vara skönt att skalla av dig näsbenet.
Skälla på dig, döma ut dig så du grinar.
Du är nått som inte passar mig.
Mår direkt illa när du säger att vi är lika.
Jag vill inte vara lika dig.
Vill inte ha något med dig att göra.
Lik förbannat står vi där.
Till och med en kram snodde du.

9 kommentarer:

  1. Svårtolkat, men det gör inget. Känslan går fram och det är ju det viktiga.

    SvaraRadera
  2. Bra! förstår, tror jag i alla fall.

    SvaraRadera
  3. Undertryckt ilska? Flera tolkningsmöjligheter - intressant

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Gillar, jag kan inte sätta fingret på vad jag gillar i texten, men jag gillar den.

    Du, jag kommer att somna med en bild av en man som kastar sin vigselring femtio meter in i skogen. Bara så du vet.

    SvaraRadera
  6. Angående din kommentar, eller rättare sagt Esters. Jag håller helt med henne.

    SvaraRadera
  7. Angående din text idag. Gillar massor. Jag riktigt känner frustrationen och ilskan.
    Din länk ligger förresten på min hemsida nu. Kul att du ville vara med.

    SvaraRadera
  8. varför står du där?!?!
    varför gör du som du gör?
    Lägg av lägg ner...
    kryp kryp kryp!!

    kram

    SvaraRadera
  9. sv: men snutten då!!! varför vill du det??? :/

    SvaraRadera