onsdag 29 september 2010

Surrande

Den lilla udden ligger i höstskrud. En hinna av frost blänker till på vindskyddet. I bakvattnet i den lilla viken snurrar små isbitar. Isen bryts lös från strandkanten med ett svagt krasande. Morgondimman svävar över ängen på andra sidan älven. Älven har ännu inte vaknat till liv bara strömmarna strävar vidare. Som alltid är den viktiga läsningen av älvens humör och leverne, början på fiskedagen. Läsningen av strömmar och virvlar görs bäst med morgonkaffet i muggen. Lukterna av förmultnade löv, blöt eldstad och vattnet är förföriskt. Tystnade avbryts endast av isens strid på existens. En gök förkunnar att dagen har börjat.

En timme eller två förflyter med endast naturen som scen. Solen värmer sakta upp höstskruden. En explosion av liv och färger slås upp framför ögonen. Ett första surrande i en Enbuske avslöjar en trött geting. Några små vak i slutet av den lilla strömmen avslöjar harrens uppvaknande. En efter en föds dagssländorna till sin dag. Vaken breder ut sig i älven. En imitation av dagssländan knyts på. Ett försiktigt utvadande ut i det kalla vattnet. Efter första kastet ligger en halvkilos harr i fiskekorgen.

6 kommentarer:

  1. Det här var ju kanon! Oerhört vacker beskrivningar. "Läsningen av strömmar och virvlar görs bäst med morgonkaffet i muggen" är snyggt, snyggt, snyggt...

    SvaraRadera
  2. "Oerhört vackra beskrivningar" skulle det vara. Irriterande när fingrarna är snabbare än hjärnan.

    SvaraRadera
  3. Härlig morgon. Hela texten andas en annan luft än den ö-luft jag är van vid, kanske en känsla av Norrland, fast vad vet jag.

    SvaraRadera
  4. Jag tror egentligen detta är det du är bäst på. Natur och friluftslivs-skildringar. Jag älskar det livet, känner kylan i ansiktet, ser älven. Vill dit.

    SvaraRadera