onsdag 31 mars 2010

Magknip

-Va fan kolla Vdn är ju här också.
-Jaha vad har det med saken att göra.
-Vadå har det med saken att göra , är du dum i huvudet.
- du verkar vara dum i huvudet. Toktjatar om att allt ska läggas ner. Vi har ju gått plus i fan 100 år.
- Ja men vi gör ju inte det nu , ser ni inte det dom är ju här allihop. Fan vad det här är jobbigt, 20 år, 20 år säger jag. jag kan ju inget annat.
- Men ta det lugnt, kolla runt, ingen annan stressar ju sönder sig själv. Ta en kaffe.
- vill fan inte ha en kaffe, ta ditt kaffe du och stoppa upp det i det blå.-
-Äää du får stå själv och grotta ner dig. jag går bort till dom andra.
- Gör det så står jag och är i verkligheten. Gå bort och prata skoter ni.

10 minuter kvar av mitt förra liv. Eller har dom rätt, vi har ju tjänat pengar. Vi tjänar väl fortfarande pengar. Om än inte lika mycket som budgeten. Ja vi får väl se. Inte tror jag att dom samlar alla oss här för en fika. Hur ska man klara sig nu då. Djävla skilsmässa, dotter och läga. Ja jag vet inte. Orkar fan inte det här. Vad vad ska man göra. AAAA känns som om man inte får luft. är det bara jag som ser det här. kolla idioterna pratar grogg. Ja ni kommer nog aldrig få råd att dricka grogg igen. Eller kanske ni bara kommer dricka grogg. Snittåldern vad sa dom att den var 48. 48 hur många kommer få nya jobb? Ja hur många?Ja inte må..Haha dom ringer in .
Ringer in oss som några skolelever.
Kan man få försvinna nu.

Vi släntrar in och sätter oss. Lugnt och städat som får till slakten. Hur många är dom där uppe. Ett 10 tal. Håkan står där längst fram.Kolla Anna också. har hon grinat..? Ja det verkar som så. Hmm ja det ska väl jag göra också.

-Hej jag heter Håkan Andersson VD. Tack för att alla kunde komma hit på så kort varsel.
Vi tar väl tjuren under hornen på en gång. Som alla vet har vi gått minus ett år nu.

Mummel i lokalen, någon skrattar till.
- vi har representanter från styrelsen,facket och arbetsförmedlingen med oss idag.

Tystnaden är total, det har nog aldrig varit så tyst på oss industriarbetare.
- Ja tyvärr har styrelsen beslutat att det blir en total nedläggning. Varslet ligger på 985 medarbetare på LO gemensamt med tjänstesidan.
Vi stoppar fabriken med omedelbar verkan. Ett långt arbete börjar med rivning och försäljningen av maskinerna. Jag lämnar nu ordet till eran fackordförande.


4 kommentarer:

  1. Vilken känsla, ridå. Bra och målande beskrivet.

    SvaraRadera
  2. Bra. Litet rumphugget bara, kanske

    SvaraRadera
  3. Tragiskt! Jag har varit i en liknande situation—det var (bland annat) den som fick mig att lämna industrin.

    Jag tror att det kanske kunde bli ännu starkare om en del av andra stycket kunde vara nånstans mitt i mötet på slutet, för att få fram det riktigt ödesdigra i hela mötessituationen.

    Men de sista orden är ju de absolut sista man vill höra på ett möte med VD:n. Som Ethel sa, ridå. Det är svart. Känslan fångas bra!

    SvaraRadera
  4. En mycket srglig historia som tyvärr antagligen pågår på många företag idag.

    SvaraRadera