mur

Min spegel i hallen har krakelerat
Enligt Ester ser man andra i den
Bakom vissa väggar, vissa murar
Finns det vänliga själar

Jag kan stå med henne och försöka se
Hon säger att dom är där ibland
Spegeln är från 1700-talet
Ester är tio

Hur många har kollat i den
Hur många har sett varann
Hon är aldrig rädd
För vi känner inget hot

inspirerad av nos konstigt nog.

Igår förstod jag att du är fastbunden.
Jag ser dig hela vägen.
Tjugofyra timmar per dygn.

Jag har aldrig förstått varför du var tvungen att gå.
Nu när jag har förstått.
Så står jag ensam tyst i ett evigt skrik.

Nu när jag ser din själ.
Nu när jag inte hittar fram.
Nu när hela livet är klart.
Nu när du behövs.
Nu när jag äntligen lyssnar.

Så står jag tyst i ett ljust lyckligt missljud.

Puss

Pussen den första, landar nästan alltid lite fel.

Eller?

Trevar samtidigt efter något annat.

Framförallt för att släcka pulsen mellan benen.

Man är aldrig så kåt som före den första pussen.

Varm

Idag ligger vi i ett salt hav
Där tårar inte märks
Jag hör syrsor och vågor
Istället för hjärtat

Lite tommare
Lite gladare
Men vidunderligt lycklig
Några två meters vågor
Och en nioårings tjut

ses

Sittandes målande rosor svarta
Blad för blad
Ett av bladen lämnas alltid
Bara för att man kan

Jag menade aldrig att vi aldrig skulle ses
Nu är det så
Det vart så

Skriver ord meningar planterar
Blad för blad
Det näst sista är blankt
Bara för att jag kan

märke

Ja bryr mig inte om mina egna döda drömmar.
De barnen jag inte fått.
Jag vaknar varje morgon lite mer emot döden.
Har ni sett ett dött barn liggande på ett klinkergolv?
Ingen ställer frågor om sånt.
Ingen vet väl om sånt.
Sånt märker en människa djupt,
Lite där man inte ska vara.

bild

Jag kommer aldrig hångla i färg
Har du gjort det?
Hånglar man när allt är perfekt?
Eller står man då?