nedvärdera

Jag brukar prata skit om andra.
Jag litar aldrig riktigt på att andra gör rätt.
Jag kör bil från baksätet.
Jag bryr mig inte riktigt att jag sårar andra.

hastighet

Så länge människor tjänar pengar på människans undergång.
Så länge vi alla vi lever som vi lär.
Så länge vi exploaterar i samma hastighet.
Så länge gör jag exakt som du.

brus

Esters ord om brus-jag har aldrig hört det.


-----------------------------------------------------------

Hör du mitt brus.
Lite selektivt sådär.
Fint i kanterna är det, mjukt.

Hör nu.

vägra

Esters ord om vägra. Att man inte vågar göra saker.


-------------------------------------------------------------------------

Havet ligger blankt tomma ord.
Vart jag mig i världen vänder ännu tråkigare ord.
Man ska behandla andra så som man själv vill..... orkar inte ens kommentera.
Vi ställer oss i tomma led.
Åsikterna går knappt isär.
Led på led. Snart eller nu är redan mitt hjärta där.
Hon börjar skolan nu till hösten.
Vem stal våra val? Vem stal våra val?
Ska hon bli ett jag? Blir hon som mig? Kanske ett bättre mig?
Tjänar hon mer pengar? Ger hon mer av sig själv? Hjälper hon andra?
Hon kanske vägrar? Är det då min uppfostran eller är det dom tråkiga ledens fel?
De små spretande valen man kan göra är petitesser.
Det kanske är nog för dig, kanske nog för mig.
Tomma blad som om du tittar riktigt noga i är helt fyllda.
Du kan bara ändra lite småord.

avgöra

Inte kan man acceptera att någon annan ska avgöra.
Man ska alltid göra sitt eget yttersta för att själv avgöra.
Helt enkelt acceptera att man gör det yttersta för att avgöra.
Landar man platt på mage eller rygg då är det , det avgörande.

trotsa

Fan vad torrt det är.
I det här kan man aldrig växa.
Jag vill bli stor.
Jag ska bli stor.
Men det är ju så torrt.
Är inte du sugen.
Fan bli lite blöt då.
Jag kan aldrig tvinga dig.
Men ge mig lite.
Jag tror det blir blött snart.
Trotsar torkan ska jag.
Tittar upp och ser.

samband

Filmen bygger på en resa för två stofiler från en by utanför Kiruna.
I över tre decennier har deras vägar korsas. Inte för inte, två blåbärsplockande gubbar i en by på ca hundra personer. Aldrig har dom öppnat munnen i varandras sällskap. Blickarna ner i betongen. Fingrarnas snabba blåbärsplockande utan en ryckning i mungipan.
Men nu en 1 1/2 timmes bussresa mot de ryska kvinnorna vid finska gränsen.
En på frestande tyst film med de vackra finska vyerna i bussfönstret.
Tysta samtal om livet i byn. En nervös väntan på samma dubbla säte. En vänta efter en första puss.